Jag vet att allt har en mening.
Men att inte veta hur man känner är sjukt.
Att gå varje dag & undra hur allt egentligen kommer sluta?
För ett tag sen var allt så bra som det kunde & jag trodde inte att detta kunde hända.
Men tydligen kunde det de, inget är sig likt längre.
Allt är tomt, ensamt & helt öde.
Fattar inte det, men antagligen är det jag som har ställt till det.
Men jag vill inte att detta ska vara slutet.
Jag hoppas att detta löser sig!
För mitt hjärta tillhör ingen annan än dig, '

Överraska mig hade inte varit fel , '
Jag behöver det just nu!
ursäkta, men allt känns hopplöst /: